Eftermiddagens roligaste blogginlägg
När desperationen blir allt mer påtaglig
En bekant loggar in och ut frenetiskt (på msn) - ni vet när den där rutan poppar upp hela tiden.
Visningsnamnet: Någon fest? Skriv : )
Visningsnamnet: Någon fest? Skriv : )
The Idiotist avslöjar nästa "it" café
Det är inte chokladkoppen, det där som stället som schulman gaggar om, och det ligger inte på Östermalm.
Jag kan avslöja att nästa fik som mediefolk kommer flockas till kommer att vara cafét i stadsbibliotekets tidskriftsbyggnad.
Inget skämt här nu. Folk kommer att säga "det är skönt att ta en kaffe i en intellektuell miljö". "Här slipper man alla störande ljud - för att man måste vara tyst". "Deras latte är fantastisk." "Här kan man hitta den smartaste personalen." "Här kan jag sitta och läsa Brott & Straff i lugn och ro under lunchen."
Så vill du träffa TV-folk? Spring dit om någon vecka.
Jag kan avslöja att nästa fik som mediefolk kommer flockas till kommer att vara cafét i stadsbibliotekets tidskriftsbyggnad.
Inget skämt här nu. Folk kommer att säga "det är skönt att ta en kaffe i en intellektuell miljö". "Här slipper man alla störande ljud - för att man måste vara tyst". "Deras latte är fantastisk." "Här kan man hitta den smartaste personalen." "Här kan jag sitta och läsa Brott & Straff i lugn och ro under lunchen."
Så vill du träffa TV-folk? Spring dit om någon vecka.
1993
Det skulle vara så lätt och i viss mån befogat att håna den här tjejen. Men jag kommer inte att göra det.
Min fråga kvarstår dock. Hur fan lyckas man bli gravid när man är 13 år gammal. Jag kommer inte snurra på frågan och få det till en moralisk fråga men jag undrar bara.
Ens föräldrar har alltid i bakgrunden muttrat att det var bättre förr och att ungdomen är fördärvad. Det trodde man inte på när man själv var 93:a.
Men när jag (som en väldigt ung person) själv börjar tänka på hur jävla bisarr ungdomarna är nu för tiden, ja, då måste det betyda att någonting har gått åt helvete.
När kidsen har förändrats så snabbt (det har inte ens gått en generation tills jag har börjat märka det här) så är det någonting i samhället som brister.
Fuck, jag trodde nästan på tjejbaciller när jag var 13. 7:an. Jag spelade counterstrike och onanerade till previewporr på nätet. Så långt gick man. Sprit var äckligt och X-Men filmen var skiten.
Man fick lära sig bråk på matten och satsdelar på svenskan. Kläder inhandlades på Stadium och donken var lyx och fiddy/eminem var musiken.
Samtidigt som jag levde i det ovannämnda, har kids i samma ålder sex. Sex. Det sjuka är att man i princip asexuell i den åldern och alla tjejer är ju skitfula under den perioden. Börjar jag bli gammal för att jag inte ens kan tänka mig hur det kan ha gått till när "ung mamma 93" blev gravid?
Vet ni vad det mest ångestfyllda är? Hennes blogglayout är vansinnigt deprimerande. Svart bakgrund och alla bilder på ungen har hon tagit i svartvitt. Man får ju ångest åt henne när man är inne på bloggen.
Min fråga kvarstår dock. Hur fan lyckas man bli gravid när man är 13 år gammal. Jag kommer inte snurra på frågan och få det till en moralisk fråga men jag undrar bara.
Ens föräldrar har alltid i bakgrunden muttrat att det var bättre förr och att ungdomen är fördärvad. Det trodde man inte på när man själv var 93:a.
Men när jag (som en väldigt ung person) själv börjar tänka på hur jävla bisarr ungdomarna är nu för tiden, ja, då måste det betyda att någonting har gått åt helvete.
När kidsen har förändrats så snabbt (det har inte ens gått en generation tills jag har börjat märka det här) så är det någonting i samhället som brister.
Fuck, jag trodde nästan på tjejbaciller när jag var 13. 7:an. Jag spelade counterstrike och onanerade till previewporr på nätet. Så långt gick man. Sprit var äckligt och X-Men filmen var skiten.
Man fick lära sig bråk på matten och satsdelar på svenskan. Kläder inhandlades på Stadium och donken var lyx och fiddy/eminem var musiken.
Samtidigt som jag levde i det ovannämnda, har kids i samma ålder sex. Sex. Det sjuka är att man i princip asexuell i den åldern och alla tjejer är ju skitfula under den perioden. Börjar jag bli gammal för att jag inte ens kan tänka mig hur det kan ha gått till när "ung mamma 93" blev gravid?
Vet ni vad det mest ångestfyllda är? Hennes blogglayout är vansinnigt deprimerande. Svart bakgrund och alla bilder på ungen har hon tagit i svartvitt. Man får ju ångest åt henne när man är inne på bloggen.
Sverige, den svartaste delstaten
Helt jävla omöjligt att hitta en person (förutom MUF töntar) i detta land som inte hejar på Obama...
What's the deal, har alla svenskar ångest över slavhandeln åt amerikanarna och vill bli kvitt med dem svarta?
What's the deal, har alla svenskar ångest över slavhandeln åt amerikanarna och vill bli kvitt med dem svarta?
Barnporr på youtube?
Ska detta tillåtas? Är det rätt att youtube är en jävla guldgruva för äldre män som vill fantisera och smeka sig själva till små barn?
Youtube är slutet av regnbågen för alla R@ygolds där ute - det här måste stoppas. Afta eller Efta eller Ecpat har en tipsfunktion på hemsidan, men dom är helt blinda för youtube, där timmar och åter timmar av runkmaterial finns till godo - inget är heller varnat (flaggat) som "inappropriate material".
Youtube är slutet av regnbågen för alla R@ygolds där ute - det här måste stoppas. Afta eller Efta eller Ecpat har en tipsfunktion på hemsidan, men dom är helt blinda för youtube, där timmar och åter timmar av runkmaterial finns till godo - inget är heller varnat (flaggat) som "inappropriate material".
Hej internetkonsument!
Somliga listar producenter, andra listar filmer. Jag rankar bloggar jag själv läser. Jag fick ett en kommentar av Emanuel om vilka bloggar jag själv läser. I brist på andra ideer så väljer jag att köra ett inlägg med temat bloggar. Varför inte?
Min egna blogg. Ja, vad kan man säga? Jag suger ju egentligen. Det är bara det att andra inte håller med. Jag skriver inte lika bra som Triumviratet men likväl har jag massa åsikter. I am an idiot, indeed. Här skriver jag om det som faller mig in i smaken vid tillfället, jag har ingen struktur, ingen ordning, ingen egentlig plan. Läsarna har visserligen ökat (relativt) mycket så det är någonting som tydligen fungerar. Och det är ju bra. Det är dumt av mig att försöka sälja bloggen här. Men det här handlar ju inte om mig...
Fråga mig inte varför den finns i rss-läsaren. Hon skriver väldigt dåligt egentligen. Hon skriver om tråkiga saker och är allmänt, ja, bläh. En typisk kvinna över-30 blogg. Katrin Schulmans blogg är som ett sympatiligg som leder till en könssjukdom man inte orkar gå och kolla upp. Det slutar med att man en dag sitt och kollar på TV så lossnar Balthazar helt plötsligt.
10. Blondinbella - Isabella Löwengrip
Ja, vi vet ju redan vad jag tycker om henne. Man kan ju summera det såhär; vill du skratta åt någon som inte har någon som helst koll på att denne idiotiserar sig själv så är Blondinbella the place to go. När över halva läsarskalan läser i skräck, avsky, och i mobbingsyfte ja, då borde man fundera på vad man skriver. Likt komiker som läser dagstidningar för att hitta material och inspireras, ja, så läser jag Blondinbella.
9. What to put in a manbag - William Björklund
Okej. William var en de första kommenterarna, det var lite trevligt. Så jag läser herrns blogg för att se framsteg och utvecklig. Vara med i en resa. Han skriver på engelska vilket är lite skönt och annorlunda, så är det både intressanta ämnen som tas upp men man får även se Williams kreativa alster. Som amatörporr jämfört med företagsporr. Annorlunda, äkta och inte lika inramat som de stora hemsidornas bloggare. En blandning helt enkelt. Jag funderar dock på att ta bort RSS:n i och med att bloggen inte uppdaterats på år och dar'. Har den lagts ned? Har du lagt ned?
8. Feber
Ja, ett blogg konglomerat. Vi har streewear där vi kan förundras och skratta över hipstermodet. Vad sägs om neonblåa leggings för män? På streetwear-feber bloggen får ni se kläderna som skulle köpas av människor som skulle vara villiga att gå runt med bajs på pannan, om det var hippt.
Vi har videofeber där dumma youtube-länkar visas. Vi har prylfeber där olika prylar kommer upp, reklamfeber som är ett tillhåll för avdankade reklamare, bilfeber för de som går fordonsprogrammet i Jukkasala och macfeber för alla mactalibaner.
Jag passar inte in i någon av bloggarnas läsarkretsar. Så jag vet faktiskt inte varför feber är med på listan, inte minst varför den är på plats åtta.
7. PSL
Visst är det förvånande att SVT för en gångs skull lyckas skapa någonting som inte bara tilltalar pensionärerna? PSL är en musikblogg by SVT. Inte en musikblogg i "bloghouse" bemärkelsen utan en lite alternativ musikblogg. Ja, nästan sånt du skulle kunna höra i Juno. Inspelningar på artister som sjunger på obskura platser (typ en gata på söder eller en industrilokal i England) varvas med intervjuer, texter (som inte enbart handlar om musik) och gåtor. En (relativt) gömd blogg som är mycket behaglig.
6. The Sartorialist - Scott Schuman
Scott Schuman fotar snygga människor runt om i världen. Här ligger fokus på snygga människor som i välklädda (The sartorialist betyder ju som bekant den välskräddade) på ett sätt som passar dom. Alltså, bara för att du bär dyra kläder har du inte bra stil. I kontrast med Sthlm Streetstyle (där massa hipsterfolk och unga fjortisar får vara med så länge de har ett plagg från AA) där urvalet inte är så stort, så är människorna på den välskräddade oftast [äldre] män. Du får se gamla gubbar i perfekt snittade kostymer och styrelseledamöter i exklusivare rockar.
5. Herrbloggen - Kretzschmar, Kleen, Geijerstam & Sundevall
På herrbloggen lyckas man presentera riktiga märken. Man lyckas inkorporera vetenskap, historia, relegion med modet. Mode är gravallvar på herrbloggen. Tuff ställning.
4. Discobelle
Discobelle är en ypperlig musikblogg. Deras stora läsarskara och popularitet gör att alla in the bi'nnes ger remixerna, mixerna och låtarna till discobelle först. På discobelle får du dina house/electro/hipster och hiphoplåtar. Mina favoriter. Före alla andra. RSS:a Discobelle och få bästa låtarna till förkröket. Det bästa är att dem inte kompromissar. Inte så mycket reklam. Inga onödiga inlägg. Du får minst en låt per dag/inlägg. Det är strukturerat och organiserat. Vi har kända DJ:s som mixar exklusivt för DB samt varje månad (tror jag) får vi "mail". Borde finnas i var mans bokmärken för tidpunkten man vill ha ny musik.
3. Blodmagnet - Kritan Krunk
Nu kommer vi till tungviktarna. Är med i mitt bloggtriumvirat. Om du inte trodde att man kunde skratta högt åt text har du mycket fel. Blodmagnet besvarar läsarfrågor, skriver om sånt som faller in och allt annat kul. Längre inlägg vilket är mycket bra. För alla schulmanokrater som förlorar koncentrationen efter ett textstycke så kan ni läsa tidningen .SE. Har du någon gång undrat hur man kan skeeta på sin egen rygg? Vad är det för fel på italienarna? Och vad händer om en bloggare inte får den uppmärksamhet han kräver? Svaren hittar ni där.
Fantastiskt.
2. Prankmonkey
En underbar blogg där skojapan tar upp stora problem som små. Telefonförsäljar-dissar, anekdoter, bromma historier och kontorsbetraktelser är bulken. Självklart är även Finlands sak vår. Med jämna mellanrum får vi läsa det nya som obskura Finland har sagt. På prankmonkey kommer man nära bloggaren. Dess psyke, allt, fast än det hela är anonymt. Prankmonkey är även den med i triumviratet av mina högaktade bloggare.
KA är en samtidsblogg. En blogg för Sverige i tiden, för tiden i samtiden. Nyckfulla inlägg som analyserar, vänder och vrider på allt som sker i världen som är värt att nämnas - med fokus på hiphop. KA är wigger-bloggen #1. Vadå wigger-blogg? Såna där i pösiga byxor som är hobbyturkar och bär på hiphop-kläder? Nej. KA och de flesta av dess läsare har mer koll på svart musik än vad de svarta har. Jag vet inte om han skulle hålla med påståendet att vi tar in kolonialismen in i den svarta musiken. Det är även genom KA jag hittade bloggarna på plats 2 & 3.
Mina favoritämnen tas upp på KA och jag får min typ av musik leverad i direktlänkar. Alla har inte förmågan att uppskatta denna typ av musik och kultur, men de som kan, ja, de kan. Undrar du till exempel vad Lil Wayne egentligen menar i Rich Boys Ghetto Rich remix? Ja, då vet du vart du ska vända dig.
En annan intressant aspekt av KA är kommentarerna. De är liksom halva grejen. Av det jag förstått så blev bloggen känd ett långt tag sedan. Donnie fick massa "alex schulman-kommenterare", han ville ha substans, och därför inriktade han sig på hiphop. Det resulterade i att kommentarerna minskade men å andra sidan blev högkvalitativa.
Det är alltid lika kul att se vad Simon, Anton Hultberg Hansen, M, WW, Gastro, Rokkot m.fl har att säga. Efter varje inlägg ger Runkot en brief på hur Skellefteå ser på saken. De är som en liten grupp regulars. Några timmar efter att ett inlägg publiceras får man alternativa synvinklar och humoristiska noteringar från gänget som hänger på KA. Det är därför jag inte riktigt vågat ta steget och börja kommentera. Man vill inte förstöra stämningen.
Bilden de flesta har av Carl Bildt är att han är extremt tät, en riktig hök i internationell politik och att han har stenkoll på alla länder och nyheter.
Han spelar lite på sin image i bloggen och det är intressant att läsa om "frukostmöten", "planet till frankfurt", "skrämmande utvecklingar" och diverse andra "jag är viktig & jag har koll" statements. Faktum är att Carl Bildt flyger runt ovanligt mycket. Han är överallt. Tänk hur ivriga ex-idoldeltagare är med i Let's dance och andra uppfyllarprogram, sån är Carl, fast i politiken.
Sedan om hans image. Han är luspank om man jämför med andra politiker och utrikesministrar runt om i världen, han är ingen riktig hök bara för att han suttit i några tankesmedjor och han är definitivt inte känd för att han går på varenda utvecklingsmöte i Kosovo. Att han har stenkoll på alla länder - det är hans jobb. Han skulle vara en rätt så dålig utrikesminister om han inte hade koll på vad världsbankens nya chefsekonom hette.
En magisk apa
Upptäckte den nyligen. Kort summerat, en ex-banker med en förkärlek till våld och illegala substanser skriver om what's up i hans sfär. Ömsom skrämmande, ömsom fängslande.
Stiljournalen - Marcus Dunberg
Copywriter et modevetare. Undrar du hur man uttalar Hermés (jag vet, krumeluren är åt fel håll, jag vet inte var den andra är). Blir du kåt på kungafamiljer? Onanerar du till tanken att i tenniskläder sitta i en bräkig Mercedes-kombi i Manhattan? Ser du märken och plagg som guds gåva till jorden? Ja, som ni kan se så är Stiljournalen en dagbok för en man som har hybris, men då och då kan man hitta en del intressanta tips och plagg.
Think again - Stanley Fish
Professor Fish kritiserar och ifrågasätter förutfattade tankar om politik, utbildning och samhället i helhet. Intressant blogg. Uppdateras varje måndag men det betyder bara att man får ett stort fett inlägg att bita i. Educate yourself sa någon.
Certain ideas of Europe - The Economist
Vad skulle en blogroll vara utan någonting från The Economist som vi som bekant älskar. Europa bloggen är ett måste för alla europeer. Med den klassiska tonen och dem intressanta åsikterna tas allt möjligt som rör Europa, EU och europeiska politiker upp. Underbar....
En relativt lång blogroll.
En blandning av högt och lågt. Nu vet ni läsare lite mer om mig, min smak och allt annat. Det sägs ju att bloggen gör mannen.
Jag vill därför även ta tillfället i akt och säga att, som titeln säger så är detta en sam(p)lingsplats. Om ni ser lite saker från här och var så är det ett bevis på uppskattning och intresse. En tribut av sitt slag. En referenspunkt.Ni som läser de nämnda bloggarna vet, och de inläggen är ämnade för er.
Så alla ni, skojapan, blodmagnet, blondinbella och alla ni andra. Keep 'em coming.
Ja...
You are an idiot - John GaltMin egna blogg. Ja, vad kan man säga? Jag suger ju egentligen. Det är bara det att andra inte håller med. Jag skriver inte lika bra som Triumviratet men likväl har jag massa åsikter. I am an idiot, indeed. Här skriver jag om det som faller mig in i smaken vid tillfället, jag har ingen struktur, ingen ordning, ingen egentlig plan. Läsarna har visserligen ökat (relativt) mycket så det är någonting som tydligen fungerar. Och det är ju bra. Det är dumt av mig att försöka sälja bloggen här. Men det här handlar ju inte om mig...
Listade
11. Fuck you right back - Katrin SchulmanFråga mig inte varför den finns i rss-läsaren. Hon skriver väldigt dåligt egentligen. Hon skriver om tråkiga saker och är allmänt, ja, bläh. En typisk kvinna över-30 blogg. Katrin Schulmans blogg är som ett sympatiligg som leder till en könssjukdom man inte orkar gå och kolla upp. Det slutar med att man en dag sitt och kollar på TV så lossnar Balthazar helt plötsligt.
Ja, vi vet ju redan vad jag tycker om henne. Man kan ju summera det såhär; vill du skratta åt någon som inte har någon som helst koll på att denne idiotiserar sig själv så är Blondinbella the place to go. När över halva läsarskalan läser i skräck, avsky, och i mobbingsyfte ja, då borde man fundera på vad man skriver. Likt komiker som läser dagstidningar för att hitta material och inspireras, ja, så läser jag Blondinbella.
9. What to put in a manbag - William Björklund
Okej. William var en de första kommenterarna, det var lite trevligt. Så jag läser herrns blogg för att se framsteg och utvecklig. Vara med i en resa. Han skriver på engelska vilket är lite skönt och annorlunda, så är det både intressanta ämnen som tas upp men man får även se Williams kreativa alster. Som amatörporr jämfört med företagsporr. Annorlunda, äkta och inte lika inramat som de stora hemsidornas bloggare. En blandning helt enkelt. Jag funderar dock på att ta bort RSS:n i och med att bloggen inte uppdaterats på år och dar'. Har den lagts ned? Har du lagt ned?
Ja, ett blogg konglomerat. Vi har streewear där vi kan förundras och skratta över hipstermodet. Vad sägs om neonblåa leggings för män? På streetwear-feber bloggen får ni se kläderna som skulle köpas av människor som skulle vara villiga att gå runt med bajs på pannan, om det var hippt.
Vi har videofeber där dumma youtube-länkar visas. Vi har prylfeber där olika prylar kommer upp, reklamfeber som är ett tillhåll för avdankade reklamare, bilfeber för de som går fordonsprogrammet i Jukkasala och macfeber för alla mactalibaner.
Jag passar inte in i någon av bloggarnas läsarkretsar. Så jag vet faktiskt inte varför feber är med på listan, inte minst varför den är på plats åtta.
Visst är det förvånande att SVT för en gångs skull lyckas skapa någonting som inte bara tilltalar pensionärerna? PSL är en musikblogg by SVT. Inte en musikblogg i "bloghouse" bemärkelsen utan en lite alternativ musikblogg. Ja, nästan sånt du skulle kunna höra i Juno. Inspelningar på artister som sjunger på obskura platser (typ en gata på söder eller en industrilokal i England) varvas med intervjuer, texter (som inte enbart handlar om musik) och gåtor. En (relativt) gömd blogg som är mycket behaglig.
Scott Schuman fotar snygga människor runt om i världen. Här ligger fokus på snygga människor som i välklädda (The sartorialist betyder ju som bekant den välskräddade) på ett sätt som passar dom. Alltså, bara för att du bär dyra kläder har du inte bra stil. I kontrast med Sthlm Streetstyle (där massa hipsterfolk och unga fjortisar får vara med så länge de har ett plagg från AA) där urvalet inte är så stort, så är människorna på den välskräddade oftast [äldre] män. Du får se gamla gubbar i perfekt snittade kostymer och styrelseledamöter i exklusivare rockar.
5. Herrbloggen - Kretzschmar, Kleen, Geijerstam & Sundevall
På herrbloggen lyckas man presentera riktiga märken. Man lyckas inkorporera vetenskap, historia, relegion med modet. Mode är gravallvar på herrbloggen. Tuff ställning.
Discobelle är en ypperlig musikblogg. Deras stora läsarskara och popularitet gör att alla in the bi'nnes ger remixerna, mixerna och låtarna till discobelle först. På discobelle får du dina house/electro/hipster och hiphoplåtar. Mina favoriter. Före alla andra. RSS:a Discobelle och få bästa låtarna till förkröket. Det bästa är att dem inte kompromissar. Inte så mycket reklam. Inga onödiga inlägg. Du får minst en låt per dag/inlägg. Det är strukturerat och organiserat. Vi har kända DJ:s som mixar exklusivt för DB samt varje månad (tror jag) får vi "mail". Borde finnas i var mans bokmärken för tidpunkten man vill ha ny musik.
3. Blodmagnet - Kritan Krunk
Nu kommer vi till tungviktarna. Är med i mitt bloggtriumvirat. Om du inte trodde att man kunde skratta högt åt text har du mycket fel. Blodmagnet besvarar läsarfrågor, skriver om sånt som faller in och allt annat kul. Längre inlägg vilket är mycket bra. För alla schulmanokrater som förlorar koncentrationen efter ett textstycke så kan ni läsa tidningen .SE. Har du någon gång undrat hur man kan skeeta på sin egen rygg? Vad är det för fel på italienarna? Och vad händer om en bloggare inte får den uppmärksamhet han kräver? Svaren hittar ni där.
Fantastiskt.
2. Prankmonkey
En underbar blogg där skojapan tar upp stora problem som små. Telefonförsäljar-dissar, anekdoter, bromma historier och kontorsbetraktelser är bulken. Självklart är även Finlands sak vår. Med jämna mellanrum får vi läsa det nya som obskura Finland har sagt. På prankmonkey kommer man nära bloggaren. Dess psyke, allt, fast än det hela är anonymt. Prankmonkey är även den med i triumviratet av mina högaktade bloggare.
KA är en samtidsblogg. En blogg för Sverige i tiden, för tiden i samtiden. Nyckfulla inlägg som analyserar, vänder och vrider på allt som sker i världen som är värt att nämnas - med fokus på hiphop. KA är wigger-bloggen #1. Vadå wigger-blogg? Såna där i pösiga byxor som är hobbyturkar och bär på hiphop-kläder? Nej. KA och de flesta av dess läsare har mer koll på svart musik än vad de svarta har. Jag vet inte om han skulle hålla med påståendet att vi tar in kolonialismen in i den svarta musiken. Det är även genom KA jag hittade bloggarna på plats 2 & 3.
Mina favoritämnen tas upp på KA och jag får min typ av musik leverad i direktlänkar. Alla har inte förmågan att uppskatta denna typ av musik och kultur, men de som kan, ja, de kan. Undrar du till exempel vad Lil Wayne egentligen menar i Rich Boys Ghetto Rich remix? Ja, då vet du vart du ska vända dig.
En annan intressant aspekt av KA är kommentarerna. De är liksom halva grejen. Av det jag förstått så blev bloggen känd ett långt tag sedan. Donnie fick massa "alex schulman-kommenterare", han ville ha substans, och därför inriktade han sig på hiphop. Det resulterade i att kommentarerna minskade men å andra sidan blev högkvalitativa.
Det är alltid lika kul att se vad Simon, Anton Hultberg Hansen, M, WW, Gastro, Rokkot m.fl har att säga. Efter varje inlägg ger Runkot en brief på hur Skellefteå ser på saken. De är som en liten grupp regulars. Några timmar efter att ett inlägg publiceras får man alternativa synvinklar och humoristiska noteringar från gänget som hänger på KA. Det är därför jag inte riktigt vågat ta steget och börja kommentera. Man vill inte förstöra stämningen.
Olistade
Alla dessa dagar - Carl BildtBilden de flesta har av Carl Bildt är att han är extremt tät, en riktig hök i internationell politik och att han har stenkoll på alla länder och nyheter.
Han spelar lite på sin image i bloggen och det är intressant att läsa om "frukostmöten", "planet till frankfurt", "skrämmande utvecklingar" och diverse andra "jag är viktig & jag har koll" statements. Faktum är att Carl Bildt flyger runt ovanligt mycket. Han är överallt. Tänk hur ivriga ex-idoldeltagare är med i Let's dance och andra uppfyllarprogram, sån är Carl, fast i politiken.
Sedan om hans image. Han är luspank om man jämför med andra politiker och utrikesministrar runt om i världen, han är ingen riktig hök bara för att han suttit i några tankesmedjor och han är definitivt inte känd för att han går på varenda utvecklingsmöte i Kosovo. Att han har stenkoll på alla länder - det är hans jobb. Han skulle vara en rätt så dålig utrikesminister om han inte hade koll på vad världsbankens nya chefsekonom hette.
En magisk apa
Upptäckte den nyligen. Kort summerat, en ex-banker med en förkärlek till våld och illegala substanser skriver om what's up i hans sfär. Ömsom skrämmande, ömsom fängslande.
Stiljournalen - Marcus Dunberg
Copywriter et modevetare. Undrar du hur man uttalar Hermés (jag vet, krumeluren är åt fel håll, jag vet inte var den andra är). Blir du kåt på kungafamiljer? Onanerar du till tanken att i tenniskläder sitta i en bräkig Mercedes-kombi i Manhattan? Ser du märken och plagg som guds gåva till jorden? Ja, som ni kan se så är Stiljournalen en dagbok för en man som har hybris, men då och då kan man hitta en del intressanta tips och plagg.
Think again - Stanley Fish
Professor Fish kritiserar och ifrågasätter förutfattade tankar om politik, utbildning och samhället i helhet. Intressant blogg. Uppdateras varje måndag men det betyder bara att man får ett stort fett inlägg att bita i. Educate yourself sa någon.
Certain ideas of Europe - The Economist
Vad skulle en blogroll vara utan någonting från The Economist som vi som bekant älskar. Europa bloggen är ett måste för alla europeer. Med den klassiska tonen och dem intressanta åsikterna tas allt möjligt som rör Europa, EU och europeiska politiker upp. Underbar....
En relativt lång blogroll.
En blandning av högt och lågt. Nu vet ni läsare lite mer om mig, min smak och allt annat. Det sägs ju att bloggen gör mannen.
Jag vill därför även ta tillfället i akt och säga att, som titeln säger så är detta en sam(p)lingsplats. Om ni ser lite saker från här och var så är det ett bevis på uppskattning och intresse. En tribut av sitt slag. En referenspunkt.Ni som läser de nämnda bloggarna vet, och de inläggen är ämnade för er.
Så alla ni, skojapan, blodmagnet, blondinbella och alla ni andra. Keep 'em coming.
The Idiotist @ Stoppa gatuvåldet @ Stadshuset
Fyfan.
I egenskap av den jag är på riktigt blev jag bjuden till den där underbettspojken Anton Abeles (varför har han afrikan-efternamn?) lilla gala nere i stadshuset.
Okej allhopa, vill ni ha en normal människas åsikt så var det så jävla onödigt att jag får ont i hjärtat. Lyssna inte på media, lyssna definitivt inte på Blondinbella. Bara det att jag befann mig där var som om antimateria skulle kollidera med materia. Så illa var det.
Galan bestod av att en bunt oviktiga människor (H.K.H Victoria liksom) som är väldigt bajsnödiga satt och såg på extremt dåliga shownummer och låtsades som om de gillade det hela. Vafan!
Dagen började med några nissar som dansade. Abstrakt dans är liksom att hoppa runt och se fängslande ut. Skittråkigt.
Någon jävligt jobbig pjäs som handlar om fotbollshuliganer eller någonting. Jag somnade i mitten. Vaknade i slutet av allas klappande. Någon viktigpetter såg mig, nickade till och log. Jag var inte ensam i att ha kommit till insikten att jag hade förlorat flera timmar av mitt liv. Timmar jag istället kunde ha spenderat sittandes stirrande på en vägg.
Sjukt många sponsorer. Man vill ju kamma hem lite av den där goodwillen. Någon dvärg som är justitieminister snackade. Afrikanen Anton snackade. Allt har man hört förut, inga lösningar. Bara flera timmars ältande om att gatuvåld är fel och att det måste stoppas - med varierande ordval. Blondinbella tar lite bilder som åker upp på hennes blogg. Oviktiga människor minglar med ännu oviktigare människor.
Jag tvingas tala med massa jobbiga människor. Jag visar mig. Jag nickar medhållande. Jag skakar hand. Jag föraktar alla som är där och jag förundras över Anton Abeles underbett. Han är som en stork. Om du står framför honom och jag puttar dig, då ramlar du in i Antons underbett. Då kan du inte komma ut, för Antons underbett är så stort så att du är fast där. Om alla zigenare hade Antons underbett, då skulle alla el-giganten affärer vara tomma på försvunna varor.
Ja, hur ska man sammanfatta det hela? Löst folk med lösa idéer samlas och fungerar som statushöjare och inger tillförsikt i varandra. Adam Tensta kommer helt plötsligt och börjar rappa. Jag gillar Tensta, Adam Tensta, förutom att han heter just Adam Tensta, men att han säljer sig till ett dött och fånigt ideal förvånar mig. Dessutom så är han nykterist. Det är bara skrämmande.
Och vem fan har designat stoppa gatuvåldets logga? Den är ju alldeles hiskelig. Jag kan skapa snyggare i paint, och jag kan knappt använda paint.
Oh, by the way, det värsta är att det fanns idioter närvarande som betalade för få komma dit. Betalade för det där. Det är som om jag skulle betala Mona Sahlin för att pissa i mitt vänstra öga.
Jag skulle gärna ha betalat för att slippa skiten. Det är en ding ding värld vi lever i.
I egenskap av den jag är på riktigt blev jag bjuden till den där underbettspojken Anton Abeles (varför har han afrikan-efternamn?) lilla gala nere i stadshuset.
Okej allhopa, vill ni ha en normal människas åsikt så var det så jävla onödigt att jag får ont i hjärtat. Lyssna inte på media, lyssna definitivt inte på Blondinbella. Bara det att jag befann mig där var som om antimateria skulle kollidera med materia. Så illa var det.
Galan bestod av att en bunt oviktiga människor (H.K.H Victoria liksom) som är väldigt bajsnödiga satt och såg på extremt dåliga shownummer och låtsades som om de gillade det hela. Vafan!
Dagen började med några nissar som dansade. Abstrakt dans är liksom att hoppa runt och se fängslande ut. Skittråkigt.
Någon jävligt jobbig pjäs som handlar om fotbollshuliganer eller någonting. Jag somnade i mitten. Vaknade i slutet av allas klappande. Någon viktigpetter såg mig, nickade till och log. Jag var inte ensam i att ha kommit till insikten att jag hade förlorat flera timmar av mitt liv. Timmar jag istället kunde ha spenderat sittandes stirrande på en vägg.
Sjukt många sponsorer. Man vill ju kamma hem lite av den där goodwillen. Någon dvärg som är justitieminister snackade. Afrikanen Anton snackade. Allt har man hört förut, inga lösningar. Bara flera timmars ältande om att gatuvåld är fel och att det måste stoppas - med varierande ordval. Blondinbella tar lite bilder som åker upp på hennes blogg. Oviktiga människor minglar med ännu oviktigare människor.
Jag tvingas tala med massa jobbiga människor. Jag visar mig. Jag nickar medhållande. Jag skakar hand. Jag föraktar alla som är där och jag förundras över Anton Abeles underbett. Han är som en stork. Om du står framför honom och jag puttar dig, då ramlar du in i Antons underbett. Då kan du inte komma ut, för Antons underbett är så stort så att du är fast där. Om alla zigenare hade Antons underbett, då skulle alla el-giganten affärer vara tomma på försvunna varor.
Ja, hur ska man sammanfatta det hela? Löst folk med lösa idéer samlas och fungerar som statushöjare och inger tillförsikt i varandra. Adam Tensta kommer helt plötsligt och börjar rappa. Jag gillar Tensta, Adam Tensta, förutom att han heter just Adam Tensta, men att han säljer sig till ett dött och fånigt ideal förvånar mig. Dessutom så är han nykterist. Det är bara skrämmande.
Oh, by the way, det värsta är att det fanns idioter närvarande som betalade för få komma dit. Betalade för det där. Det är som om jag skulle betala Mona Sahlin för att pissa i mitt vänstra öga.
Jag skulle gärna ha betalat för att slippa skiten. Det är en ding ding värld vi lever i.
Who is Katta?
De två senaste dagarna har en Katta börjat kommentera mina inlägg. Under dessa två dagar har jag fått 8 kommentarer av Katta. Ingenting fel med det. Ingenting konstigt med det. Jag har (relativt) många läsare, men de flesta är tysta. De flesta super in mina åsikter ljudlöst. Just därför blir jag lite fundersam när någon kommer och börjar kommentera ivrigt, och positivt.
Det konstigaste är att hon inte länkar till någon blogg i kommentarerna.
Min initiala tanke är/var att det var någon som ville skämta. Postironisk förolämpning mot The Idiotist. Är det så? Skriver Katta med omvänd psykologi som baktanke? Är hon galen? Alla kommentarer kommer efter klockan 21.00. Är Katta en uttråkad nattskiftsarbetare med tillgång till en dator på jobbet?
Kan det vara så att hon försummar sitt arbete med att kontrollera krockkuddar på Volvo S60 för att hon fått upp ögonen för min blogg? Kan hennes handlingar resultera i att en skattebetalande barnfamilj dör en smärtsam död när de krockar med en polsk lastbil på väg till fjällen bara för att Katta kommenterade min blogg istället för att arbeta?
Är detta målet med min blogg? Ond bråd död? Nej, men det skulle visserligen vara intressant.
Så, Katta. Du har lyckats fånga mitt intresse, jag har fan till och med ägnat tid åt att författa ett inlägg i din ära, istället för att gå och köpa dem där färgglada strumporna på Nitty Gritty.
Vem är du Katta? Enlighten me...
Det konstigaste är att hon inte länkar till någon blogg i kommentarerna.
Min initiala tanke är/var att det var någon som ville skämta. Postironisk förolämpning mot The Idiotist. Är det så? Skriver Katta med omvänd psykologi som baktanke? Är hon galen? Alla kommentarer kommer efter klockan 21.00. Är Katta en uttråkad nattskiftsarbetare med tillgång till en dator på jobbet?
Kan det vara så att hon försummar sitt arbete med att kontrollera krockkuddar på Volvo S60 för att hon fått upp ögonen för min blogg? Kan hennes handlingar resultera i att en skattebetalande barnfamilj dör en smärtsam död när de krockar med en polsk lastbil på väg till fjällen bara för att Katta kommenterade min blogg istället för att arbeta?
Är detta målet med min blogg? Ond bråd död? Nej, men det skulle visserligen vara intressant.
Så, Katta. Du har lyckats fånga mitt intresse, jag har fan till och med ägnat tid åt att författa ett inlägg i din ära, istället för att gå och köpa dem där färgglada strumporna på Nitty Gritty.
Vem är du Katta? Enlighten me...
Riksdagsval v. Presidentval [summa cum laude]
Riksdagsval
En bunt svennar (Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund et al) åker runt i småorter iförda en sprillans ny Dressmann kostym och snackar med folket.
Kalabalik när det avslöjas att någon har en spion. Herregud! Vad gör spionerna? De åker runt och lyssnar på motståndarnas tal.
Ingen som helst karismatiskt ledare, ingenting. TV-debatter lika stela som, ja allt annat i landet. Ingen grym valstudio, inga spots med massa flasheffekter. Inga super-tisdagar. Inga samlingar, inga dramatiska ordval. Ingenting.
Samma gamla studio, samma gamla objektiva partiledare. Vafan. Det är i Sverige demokrati har gått för långt.
Presidentval
Ja, vad ska man säga? Vi har minst lika intensiv mediarapportering av amerikanska valet som det svenska. Varför? Amerikanarna har koll på hur man fångar folks intresse. Dramatik in i sista minut. Amerikanska valet är ju fan uppbyggt som en säsongsavslutning av "Lost".
En bunt svennar (Reinfeldt, Leijonborg, Hägglund et al) åker runt i småorter iförda en sprillans ny Dressmann kostym och snackar med folket.
Kalabalik när det avslöjas att någon har en spion. Herregud! Vad gör spionerna? De åker runt och lyssnar på motståndarnas tal.
Ingen som helst karismatiskt ledare, ingenting. TV-debatter lika stela som, ja allt annat i landet. Ingen grym valstudio, inga spots med massa flasheffekter. Inga super-tisdagar. Inga samlingar, inga dramatiska ordval. Ingenting.
Samma gamla studio, samma gamla objektiva partiledare. Vafan. Det är i Sverige demokrati har gått för långt.
Val 2006 i times new roman. De kunde lika gärna skrivit ut tvåtusensex. Vit bakgrund, lite photoshop shading bakom texten för att få någon effekt. Så har vi loggan. Loggan. Den liksom MÅSTE ha en riktigt betydelse. Valsedlar i tretal, för att visa att vi röstar för riksdagen, kommunen och länet. Alldeles för seriöst, alldeles för stelt. Alldeles för tråkigt och alldeles för mycket "det har en poäng".
Presidentval
Ja, vad ska man säga? Vi har minst lika intensiv mediarapportering av amerikanska valet som det svenska. Varför? Amerikanarna har koll på hur man fångar folks intresse. Dramatik in i sista minut. Amerikanska valet är ju fan uppbyggt som en säsongsavslutning av "Lost".
Alltså känner ni den nationalistiska andan? Gör ni det? Vi har pelaren som står för demokrati. Vi har check symbolen, som symboliserar val. Vi har amerikanska flaggan flyta in i bild, och vi har 08, inte 2008, utan 08, lite hippt sådär.
Nattliv
Jag har kommit på varför kreddmänniskorna (med nörd/tjocka-glasögonen) har så svåra och bisarra miner på vimmelfoton. De bär på speciella glasögon som kan se in i människors själar. Dem är som den där ungen i sjätte sinnet.
Dessa radhus-svennar jobbar antagligen på Black&Decker eller någonting annat jävligt macho. Ikväll fick dem för sig att ta en sväng på Stureplan. Normen på Stureplan är homoerotik. Så varför inte slå ihop kinderna och le sött när fotografen kommer? Can we blame them?
Är detta en svenne eller blatte? Jag vet inte. Kollar du länge så förändras han fram och tillbaka mellan svenne och blatte-mode. Som en optisk illusion. Ingen vet vad han är.
The Idiotist recenserar Juno och Rocket Science.
Jag har tagit mig an den enkla uppgiften att recensera två (relativt) nya indiefilmer. 2007/8 har haft många filmer att bjuda på, däribland även diverse smalare titlar. Juno och Rocket Science står ut. Dessa två filmer, som de flesta andra handlar om kidsen. Trasiga kids i amerikanska förorter. Filmerna handlar om ungdomar som är annorlunda och weird. Folk kollar på dem med en konstig blick. Med all rätt.
Juno - 96 minuter lång indiekavalkad som attackerar med one-liner blitzar.
Det är onekligen svårt att se på den här filmen när man var femte minut får höra en okänd och jätteängslig låt om barn som cyklar, någon som tar polaroidbilder och vet att du har en ny tjej. Alltså efter varannan replik sätter den musikansvarige på en låt som handlar om ingenting bara för att.
Juno följer boken. Vi har den obligatoriska tjejen som metamorfiserar till en kvinna. Hon är ovanligt stark och lättsam. Juno är tjejen som du skrattar åt på film, men om du kände någon med en likartad personlighet skulle du flytta till Finland.
Tänk dig att du känner någon som talar i one-liners.
Bara det att hon heter Juno summerar filmens handling.
Rocket science - Idiotisk storyline som fungerar
Låt mig summera handlingen. Gymnasieunge med mycket starka talsvårigheter blir värvad av manipulativ tjej till skolans debattlag. Tjejen byter en dag skola. Hennes förra skola får reda på att bruden har värvat alla freaks så att hon kan säkra state-championship bucklan.
Rocket science handlar inte om klassisk grekisk-cum-europeisk debatt i sofistikerade salar med överklass brittisk accent. Nej, i USA handlar debatt om spreading, där lagen inom den givna tidsramen ska spruta ut så många argument som möjligt.
Ni kan utan min hjälp lista ut de komiska situationerna vår vän Hal Hefner hamnar i. Det intressanta är att fast än Rocket Science kunde blivit en blockbuster med Adam Sandler-humor valde dem den mörkare tonen vilket gör det hela roligare.
Filmer har otaligt med roliga ögonblick som är pinsamma och kiknande. Filmens handling, att kvinnan inte spelar hjälten utan en manipulativ bitch och att slutet inte likt Juno är fjantig, överdriven, corny och resolutionsbetonad gör det hela bättre.
Han har koll på läget
PS. Den som kan hitta mig en fungerande torrent till Rocket Sciences soundtrack vinner en avsugning av ni vet vem i MUF Norrmalms lokaler.
Juno - 96 minuter lång indiekavalkad som attackerar med one-liner blitzar.
Det är onekligen svårt att se på den här filmen när man var femte minut får höra en okänd och jätteängslig låt om barn som cyklar, någon som tar polaroidbilder och vet att du har en ny tjej. Alltså efter varannan replik sätter den musikansvarige på en låt som handlar om ingenting bara för att.
Juno följer boken. Vi har den obligatoriska tjejen som metamorfiserar till en kvinna. Hon är ovanligt stark och lättsam. Juno är tjejen som du skrattar åt på film, men om du kände någon med en likartad personlighet skulle du flytta till Finland.
Tänk dig att du känner någon som talar i one-liners.
Bara det att hon heter Juno summerar filmens handling.
Ni kan se på det där självgoda smilet hur jävla dryg hon är.
Rocket science - Idiotisk storyline som fungerar
Låt mig summera handlingen. Gymnasieunge med mycket starka talsvårigheter blir värvad av manipulativ tjej till skolans debattlag. Tjejen byter en dag skola. Hennes förra skola får reda på att bruden har värvat alla freaks så att hon kan säkra state-championship bucklan.
Rocket science handlar inte om klassisk grekisk-cum-europeisk debatt i sofistikerade salar med överklass brittisk accent. Nej, i USA handlar debatt om spreading, där lagen inom den givna tidsramen ska spruta ut så många argument som möjligt.
Ni kan utan min hjälp lista ut de komiska situationerna vår vän Hal Hefner hamnar i. Det intressanta är att fast än Rocket Science kunde blivit en blockbuster med Adam Sandler-humor valde dem den mörkare tonen vilket gör det hela roligare.
Filmer har otaligt med roliga ögonblick som är pinsamma och kiknande. Filmens handling, att kvinnan inte spelar hjälten utan en manipulativ bitch och att slutet inte likt Juno är fjantig, överdriven, corny och resolutionsbetonad gör det hela bättre.
Han har koll på läget
PS. Den som kan hitta mig en fungerande torrent till Rocket Sciences soundtrack vinner en avsugning av ni vet vem i MUF Norrmalms lokaler.
Svanktatueringar et cetera
Vad är det för fel på dagens kids? Vi har hamnat i ett generationsvakum. Jag trodde att svanktatueringar, tribals, drakar och kinestecken tog slut på 90-talet.
Jag trodde att den typen av tatueringar hade begränsat sig till norrland och därmed det vita slöddret i småorterna. Jag trodde att den typen av tatueringar kunde finnas på girlfriends som åker charter till Mallis, Magaluf och Playa del Sol à Gran Canaria.
Ni vet sönderblonderade och lösa kvinnor som har lika mycket stil som dansgolvet på Cinderella M/S.
Konflikten ligger i det faktum är att allt fler kids i gymnasieåldern skaffar denna typ av tatuering.
En ros och aum symbol för tjejer och en tribal alternativt en varg som ylar mot månen för killarna. Kids. I Stockholm. Exkluderat pendeltågs orter.
Vad fan händer. Vem blåste i deras fittor och fick dem att tro att det var sexigt. Vem?
Jag trodde att den typen av tatueringar hade begränsat sig till norrland och därmed det vita slöddret i småorterna. Jag trodde att den typen av tatueringar kunde finnas på girlfriends som åker charter till Mallis, Magaluf och Playa del Sol à Gran Canaria.
Ni vet sönderblonderade och lösa kvinnor som har lika mycket stil som dansgolvet på Cinderella M/S.
Konflikten ligger i det faktum är att allt fler kids i gymnasieåldern skaffar denna typ av tatuering.
En ros och aum symbol för tjejer och en tribal alternativt en varg som ylar mot månen för killarna. Kids. I Stockholm. Exkluderat pendeltågs orter.
Vad fan händer. Vem blåste i deras fittor och fick dem att tro att det var sexigt. Vem?
