Blodiglar

Nej. Sorry. Ingen bild på blodiglar och inte heller något inlägg av värde. Ingen substans helt enkelt.

Man skulle kunna säga att jag är begravd i jobb. Knivigt att hålla igång bloggen samtidigt just nu. Ungefär som att bli fjärtad i ansiktet när det är motvind. Man vill helt enkelt vända om.

Jag ser dock att en hel del av mina läsare är kvar. Starkt jobbat.

Men nu drar jag, vi ses. Nu ska jag gå och olla någonting som någon annan ska beröra.

Nattliv

image76

Öhh, vi vann presentkort på 300 kronor var på Kappahl och en personal shopper. Som grädden på moset liksom.

image77
Hejsan! Vi kommer från niitiotalets Finland. Vi pyggde en tidsmashkiin och hamna på Stooreplan. Vad sa do? Pruun ootan sol? Vad e de?

image78
Aiight aiight aiight. Den här snubben, e min wingman. Han är sjuukt ful men grym på matte. Ok, herr kameraman försvinn nu, vi måste leta efter några hoodrats som vi kan haffa...

FT Killen

Det händer lite då och då att "FT Killen" hamnar på samma tunnelbana som mig.
Jaha? Och vem är FT-Killen då?

Jo, FT killen är en liten ängslig djävul som säkert är en banker på Carnegie (at the most). Han brukar oftast kunna finnas runt 9.20 - grymma arbetstider alltså, och det är alldeles uppenbart att han vill göra en stor sak av det hela. Han utstrålar liksom;
"fyfaan va gött, ännu en dag utan att alarmklockan behövde användas... Jag hade tid med att köra min Bateman rutin och checka läget på CNBC innan jag drog till tuben."

Han kommer in med en perfekt snittad kostym, möjligen skräddarsydd i London. Han kollar runt i vagnen som en trasig själ som behöver hävda sig. Han vill att resten av medtrafikanterna som för övrigt är arbetslösa eller gymnasiekids ska se honom. Han är medveten.

Det är då han ställer ner portföljen och drar upp sin Financial Times, fresh outta the tryckery. Jag misstänker dock att han inte har en prenumeration utan kör på en 4 veckors trial à la DN telemarketers. Han drar alltså upp Financial Times som för övrigt har dimensionerna 4m X 3m och börjar läsa....på tunnelbanan.

1. Han hade inte tid att läsa den under frukosten hemma?
2. Informationen han hinner införskaffa inom de 10 närmaste minuterna innan han går av tåget är alltså så viktiga att han inte kan spara tidningen till jobbet eller något.
3. Han är dum nog att inte förstå att resten av tåget varken kan engelska eller har koll på vad han gör.

Ja, vad ska man säga? We live in Financial Times...

Manschauvinism anno 60-talet

image75

American Apparel.

American Apparels personal nere vid Bruno gallerian försöker    alldeles    för mycket. De lever och arbetar i en liten hipster-bubbla som ingen utomstående förstår sig på.

Benstomme, schmenstomme. Mig lurar du inte, fetto.

Jag har velat skriva detta under en väldigt lång tid, dock har tanken att behöva sätta sig ner och författa ett långt, relativt välskrivet och någorlunda rättstavat inlägg varit rent ut sagt skrämmande. Det är även med detta inlägg jag fördömer mig själv till ett liv som icke-mainstream bloggare. För att alla som har den minsta insikt i bloggosfären vet att korta och 'sassy' inlägg är lika med en hög läsarkrets.
Jag vill påpeka att det här inte bara är ett subjektivt inlägg, det är även normativt. Emellertid kan jag inte försöka lura er, kära läsare att det jag nu kommer att säga bygger på någon som helst empirisk fakta. Nej, jag bygger detta inlägg enbart på mitt [självutnämnda] skarpsinne. Nu när vi har klargjort detta kan jag fortsätta med att beskriva hur mycket jag hatar fetton.

Jag har som sagt velat skriva om det här ämnet under en lång tid. Det var dock en händelse som fick mig att ta tag i saken och sätta mig ned vid datorn. Fettot Renee Williams död. Ja. Hon var inte svensk. Jag antar att hon var Britt. Fettot dog tolv dagar efter en gastric by-pass operation.
Det vidriga är anledningen bakom hennes plötsliga död. Hon gick ned 25 kilo på några dagar, bravo, vilken bedrift. Hennes kropp pallade inte trycket efter det och hon dog. Hon dog alltså för att hon var så fet att hon inte kunde bli smal. Jag vet, det gick över mitt huvud också första gången jag läste det. Renee vägde 400 kilo. Att jag bara droppar en siffra betyder inte så mycket för dig som läser det här, men låt mig ge dig ett kontext. Renee vägde ungefär lika mycket som en häst.

image71

Jag har ingen aning om vad ni ser när ni ser på Renee. Jag ser ingen människa. Jag ser en klump av fett och metervis med hud som blivit utsträckt och lindat in en stackars människa. Jag ser ett fantasifoster. När jag var liten och var på kollo berättade vi spökhistorier för varandra. Renee Williams kan vara något av monstrena vi hörde historier om. Ett monster som utvecklades från en bacill. Den kröp runt på olika kollon och åt upp små barn. Som en anakonda. Barnen absorberades av monstret som sakta blev allt större. Nu vägde monstret 400 kilo och hade ätit upp flera hundra stackars små barn. Det är det jag ser när jag ser på Renee. Jag ser Jabba the hut.

image72
Jag tänker mig ben och interna organ som är små. Så små. Benen sitter fast under lager på lager av fett. Kroppen kvävs av fettsvallar som bara flyter omkring inuti huden. Likt en vattensäng så flyter fettet fram och tillbaka. Som vågorna man ser på väg mot Mariehamn från finlandsbåten. Om man letar riktigt noga kan man se någonting som liknar en mun. Någonstans i denna fettboll som du varken vet vad som är fram eller bak existerar en öppning. En öppning som är som Sauron (?) i Sagan om Ringen. En öppning som även är en förbannelse. Den här öppningen har samma funktion som ett svart hål i rymden. Den suger åt sig allt i dess närhet, främst fettrika objekt. Öppningen, eller svarta hålet suger och suger. Varelsen förstoras sakta men säkert och de mänskliga dragen blir allt färre.

Man kan lokalisera två små ögon i denna varelse. En av de få kvarlämnorna från den mänskliga strukturen. Två små runda saker som kan se på dig. Varelsen kan inte tala för att fettet har blockerat stämbanden och allt du hör är gurgelljud. Men ibland kan varelsen se på dig med en hungrig blick.
image73
Absurditeterna avlöser varandra. Nu är mänskliga drag nästan helt försvunna. Jag undrar varför läkarna skyler Renees kropp. De kan inte vara av anständiga skäl som att hon är en kvinna och en kvinnas privata delar ska inte behövas visas. Problematiken grundar sig ur att om någon tog bort lakanet skulle jag inte kunna se att det där var en människa, inte minst en kvinna.
Nej, det kan inte vara skälet. Skyler de henne för att hon inte ska frysa? Nej. Det kan inte heller vara anledningen bakom läkarnas 'cover-up'. Hon innehåller så mycket fett att hon skulle kunna bada i flytande kväve utan känna det minsta obehag.
Min deduktion är att sjukhuset lägger ett lakan på henne av ren avsmak.

Eftersom jag är lagd som jag är lagd börjar jag direkt fundera på varför Renee var som hon var. Varför feta människor är så jävla jobbiga och vad man bör göra med allt överskottsfett när de dör.

Det huvudsakliga frustrationsmomentet är att fetton oftast är extremt 'störiga'. En bra parallell är Venom i Spiderman. Fettet i fettona förändrar deras personlighet. De börjar skratta för ingenting och får extremt gälla röster. Fettet i människorna har även en attraktionskraft som drar dem till snygga tjejer. Bakom varje mäktig man finns en kvinna och bakom varje snygg tjej finns ett fetto. Fetton agerar som vapendragare och allmäna hangarounds till snygga tjejer. Deras syfte är att 1) Hänga med tjejen så att hon ser snyggare ut. 2) Analysera killarna och ge klartecken till bruden om han är ok.

Fettonas verklighetsuppfattning glider även det iväg när fettet samlas. De börjar inhandla och ha på sig kläder de aldrig skulle tänka sig köpa under sina smala dagar. Korta kjolar, tighta tröjor och utmanande t-shirts är signalementet på ett störigt fetto. När jag började se den här tendensen trodde jag att de klädde sig på det viset för att provocera. Ett statement liksom. "Vi kan också ha på oss sånt här fast än vi är feta". Nu märker jag dock att de helt enkelt förlorat verklighetsförankringen. Tänk reverse bulimia.

För att fortsätta det här spåret, visst är det jobbigt när man är ute och går och ett fetto kommer. Man går, så ser man fettot gå på samma gata, gå med korta, snabba steg. Som en pingvin. En stor jacka, tjocka kinder, svettig och i ögonen ser man att fettot verkligen kämpar för att ta sig fram. Man når ett rödljus och stannar upp. Fettot hinner ifatt en och stannar upp. Andas högt med munnen öppen, snabba andetag.

Det finns sedan även överviktiga människor som skyller sin övervikt på andra saker.

1. "Nej nej, hehe, jag har bara en kraftig benstomme, jag är inte fet."
2. "Nej nej, hehe, jag har bara låg metabolism, jag är inte fet."
3. "Övervikt är genetiskt."

1. Ja idiot. En människa kan ha en lite kraftigare benstomme, men för att hålla det fettet du bär på skulle man behöver ett bilskelett till en Volvo. Det finns smala människor med liten benstomme och lite mulligare människor med en lite kraftigare benstomme. Du däremot, avviker bara från den mänskliga rasen.

2. Visst, du har kanske en låg metabolism, men vad sägs om att anpassa kosten istället för att dra på en big mac varje dag? Du äter ju inte, du betar fett ditt sär. Metabolism har ingenting med saken att göra.

3. Ja, det är det sant, om någon av dina föräldrar var en björn eller en val.

Sedan har vi ju fettona som tycker synd om sig själva. Det är här det patetiska når sorgliga nivåer.
"Jag är fet för att jag var lite mullig, sedan blev jag mobbad, då åt jag för att dämpa ångesten och då blev jag till slut fet."

Hur kan man argumentera mot ett påstående som saknar det minsta spår av logik?

Vad är lösningen? Låt fettona äta så mycket de vill. Konsumption är bra för ekonomin. När de dör en tidig död så förbjuder vi släkten att begrava dem och vi gör en post mortum lipo. Fettet samlar vi ihop och antingen ger bort, eller säljer till utveckligsländer. Med fettet kan afrikanerna då få energi och därav hålla sig varma och/eller laga mat.

Gästblogg: Isabella "Blondinbella" Löwengrip

Jag har fått äran att bjuda in Fröken Löwengrip till ett gästinlägg här på 'The Idiotist'. Vi har haft våra meningsskiljaktigheter men jag ser mig själv som en kulturell kamelont och gillar inte att älta saker. Här på The Idiotist så visar vi båda sidor av myntet.

image74

Hej allihopa! Jag är Isabella, eller även Blondinbella som jag är mer känd som. Ni känner troligen igen mig, om inte så ska jag ge er en snabb introduktion! ;D
Jag heter Blondinbella och driver numera min blogg med samma namn på min egna domän www.blondinbella.se. Jag är egen företagare, styrelsemedlem i MUF Norrmalm (politik är min passion), ekonomiskt oberoende (iom mina anonnsintäckter (YAY!). Jag älskar att jobba på chokladkoppen med mina gayvänner. Gayvänner är så bra. Alla borde ha en sån!!!

Hursomhelst så är jag framgångsrik och har varit med i media oanständigt många gånger :D. DEt är så kul att det går bra. Jag är även aktiv i MUF där politik är min passion. Globalisering är BRA! Jag kan liksom inte fatta att folk inte fattar det. Jag tycker även att det är BRA med arbetskraftsinvandring!!! Jag anser även att vi borde ha mer poliser på gatorna. Ojoj. Nu går jag ur kurs. Förlåt för att jag snackar om så mycket politik, jag förstår att andra inte tycker att det är kul. Men min passion för politik är så STOR att jag inte kan sluta. Det kanske märks att jag är politiskt intresserad (HAH).

Sen är det fult medmjukis i skolan! GIRLFRIENDS, ha lite klass liksom. Det är fult och billigt! Jag är även egen företagare. Gud vad mycket av min tid försvinner pga det! Så mycket jobb. Men jag tycker att det är viktigt att vi främjar entreprenörsandan som småföretagandet i Sverige. Det är viktigt! Det tycker vi på MUF. Där jag är styrelsemedlem i MUF Norrmalm. Men nog om det. Företagandet har gett mig enorma erfarenheter och jag har dragit många lärdomar processen. Jag hoppas att ni gör likadant! Det är SÅ kul.

Oj. Hur hamna jag här? Jag är så flummig. Nog om det. Hur känner jag John? Hmm, vi träffades en gång länge sedan, lite random sådär. Sedan upptäckte jag hans lilla blogg, så såg jag att han hade skrivit lite taskiga saker om mig. Det var lite lågt! Fast jag tog inte åt mig. Sådana saker STÄRKER mig! Så bring it on säger jag bara. Hur som helst så träffades vi någon annan gång nyligen :D även det var random. Jag gav han lite huvud och sedan bad han mig skriva ett gästinlägg!

Okej. Jag kanske ska skriva om en vanlig dag! Det börjar med att jag vaknar. Efter det borstar jag tänderna jättesnabbt och kollar min mail på min Nokia mobil. Där kollar jag om min bloggmanager har skickat gårdagens statistik.
Efter det börjar jag snabbt proppa i mig en massa frukost. Jag blandar min frukost varje dag så att min avföring får en diversifierad smak, form och konsistens. När jag vill ha en brakarskit så blandar jag mjölk/fil, kaffe/juice med andra faster produkter såsom knäckebröd, cornflakes och gröt. Denna kombination ger en hård och fast, samt en mörkbrun 'look'. Det är min favorit. Jag brukar bajsa i en låda så att jag kan smaka/studera bajset efteråt.
Det är nog därför jag har börjat få lite kurvor den senaste tiden. Jag har blivit lite besatt av min favoritbajstyp. Jag vågar inte berätta min lilla hobby för resten av familjen men jag brukar alltid vakta när någon annan i familjen är och bajsar. Efteråt går jag in i toan och bara luktar och njuter. Jättemysigt. Värsta doften alltså! Det sticker lite i näsan i början men sedan blir lukten mjuk och skön. Om det luktar riktigt gott brukar jag blunda, öppna munning och rikta huvudet mot taket och dra SNABBA korta och djupa andetag. Då känner jag nästan smaken.
När jag luktat klart går jag mot toaletten och inspekterar sidorna för att hitta lite spår av bajs på sidorna. Det som spolningen inte lyckades ta bort. Det riktigt hårda. Ibland ser man små matrester i det, men det händer inte så ofta. Då är det ju en jackpot. Tre sjuor liksom. Jag brukar pilla bort resterna och smeta ut det på mitt finger. Då kan jag kolla närmare. Sedan smeter jag ut det på mina ögonlook. Snygg make-up! När jag smetat ut det så låter jag bajset torka. På ögonlocken. Lyssna nu, grymmt tips! När det torkat på ögonlocken och man blinkar. Då blir det skitskönt. Du känner liksom det torkade bajset och dess konsisten gå upp och ner när du blinkar! Det får även en annan lukt när det torkad.Tänk er en vinkorks lukt, fast typ gånger 49. Typ så luktar det.

Hursomhelst, efter att jag bajsat klart på morgonen gör jag ett schema över dagens matschema. Jag brukar ha olika maträtter för olika bajs. Ibland är jag sugen på lös och ljusbrun bajs. Ibland diarré och ibland slaskig bajs. Man kan göra GODASTE powerdrinken av soppbajs (som jag kallar det). Pappas är godast.

Eftersom jag vet att det är farligt så brukar jag endast unna mig att smaka på bajset ibland. Men då. MATORGASM!!!
Det vanligaste är mitt egna bajs. Det känner jag till bäst. Som en bra restaurang man ofta besöker liksom. Jag brukar bajsa i en skål. Sedan brukar jag grilla bajset. Ser ut som järpar ungefär men det är svårt att få bajset att hålla ihop. Så det brukar tyvär sluta som en pyttipanna. Så blandar jag oftast bajset med någonting. Hamburgare, bajspasta, bajssoppa, bajssallad. Ja allt funkar egentligen!
Oj vad mycket jag har skrivit. Jag har inte tid att gå in på smaken, men tänk...hmmm...typ...knottrigt. Ja. Knottrigt smakar det.
Min doktor sa att jag led av korpofili :S men det vägrar jag tro på. SÅ JOBBIGT att folk inte kan acceptera saker som jag anser vara intressanta. Bara för att dom är avundsjuka. Svenska avundsjukan är SÅ jobbig och jantelagen borde brännas upp. Bara för att jag är framgångsrik ska allt jag gör ifrågasättas!

Hejdå! Nu måste jag kila till ett MUF möte! PUSS!

Det här är fiktion.
Jag skriver för någorlunda intelligenta människor. Det är alltså inte Blondinbella som har författat detta inlägg. Det som inlägget består av är fiktion och inte sant. Detta är alltså mitt fantasifoster.

Min hjälte

Jag var nere på Subway idag för att köpa mig en biffmacka till lunch. Mannen framför mig är han den där "Robinson-Robban". Ni vet väl vem det är? Om inte, tack så mycket. Robban vill beställa en kycklingmacka men Subway-kvinnan informerade Robinson-Robban att kycklingen var slut.

Tyvär visste hon inte att en dokusåpadeltagares intellekt är lägre än glocalnet (förlåt mig). Robban var ihärdig och krävde kyckling. Som skall göras, förklarade Subway-kvinnan ännu en gång att kyckling inte var ett alternativ. Vet ni vad som händer då?

Robban drar "vet du inte vem jag är?". Subway-kvinnan kontrar med ett "nej, det gör jag inte". Det är här Robban gräver gropen, hoppar in i den och häller tillbaka sanden på sig själv.

"Jag är för fan Robinson-Robban".

Det är nästa kommentar som ger mig den rekommenderade dos av daglig lycka varje människa behöver.
Min hjälte, Subway-kvinnar suckar ut det enkla men ack så effektiva;

"Värdigt..."

Ja, hörrni. Nuff' said.

image70
Involutionens ansikte

Jag bjuder på den

Stockholm Transfer Taxi är för närvarande det bästa taxibolaget i Stockholm. Främst för att de var med dem jag lyckades ta mig hem igår. När alla stockholms taxiförare sitter och ollar sina bilar som är fulla med pengar under nyårshelgen och när det inte går att få tag på någon taxi (heck, man kommer inte ens fram till växeln) så ser man en gul Transfer Taxi köra in som en riddare på en vit häst och rädda en från kylan, regnet och alla människor som är alldeles för gamla för att se ut som de gör under nyårsnatten.

Att STT har extremt överkomliga priser är även det en morot.

image69


Nu mina vänner. Nu ska jag fortsätta kolla på nyårskonserten från Wien. Gör det ni med. Främsta boten för en redig bakfylla. Lägg er på soffan, sätt på ettan och njut av skvaller-polkan.

RSS 2.0