Jag var nere på Subway idag för att köpa mig en biffmacka till lunch. Mannen framför mig är han den där "Robinson-Robban". Ni vet väl vem det är? Om inte, tack så mycket. Robban vill beställa en kycklingmacka men Subway-kvinnan informerade Robinson-Robban att kycklingen var slut.

Tyvär visste hon inte att en dokusåpadeltagares intellekt är lägre än glocalnet (förlåt mig). Robban var ihärdig och krävde kyckling. Som skall göras, förklarade Subway-kvinnan ännu en gång att kyckling inte var ett alternativ. Vet ni vad som händer då?

Robban drar "vet du inte vem jag är?". Subway-kvinnan kontrar med ett "nej, det gör jag inte". Det är här Robban gräver gropen, hoppar in i den och häller tillbaka sanden på sig själv.

"Jag är för fan Robinson-Robban".

Det är nästa kommentar som ger mig den rekommenderade dos av daglig lycka varje människa behöver.
Min hjälte, Subway-kvinnar suckar ut det enkla men ack så effektiva;

"Värdigt..."

Ja, hörrni. Nuff' said.