Jag har velat skriva detta under en väldigt lång tid, dock har tanken att behöva sätta sig ner och författa ett långt, relativt välskrivet och någorlunda rättstavat inlägg varit rent ut sagt skrämmande. Det är även med detta inlägg jag fördömer mig själv till ett liv som icke-mainstream bloggare. För att alla som har den minsta insikt i bloggosfären vet att korta och 'sassy' inlägg är lika med en hög läsarkrets.
Jag vill påpeka att det här inte bara är ett subjektivt inlägg, det är även normativt. Emellertid kan jag inte försöka lura er, kära läsare att det jag nu kommer att säga bygger på någon som helst empirisk fakta. Nej, jag bygger detta inlägg enbart på mitt [självutnämnda] skarpsinne. Nu när vi har klargjort detta kan jag fortsätta med att beskriva hur mycket jag hatar fetton.

Jag har som sagt velat skriva om det här ämnet under en lång tid. Det var dock en händelse som fick mig att ta tag i saken och sätta mig ned vid datorn. Fettot Renee Williams död. Ja. Hon var inte svensk. Jag antar att hon var Britt. Fettot dog tolv dagar efter en gastric by-pass operation.
Det vidriga är anledningen bakom hennes plötsliga död. Hon gick ned 25 kilo på några dagar, bravo, vilken bedrift. Hennes kropp pallade inte trycket efter det och hon dog. Hon dog alltså för att hon var så fet att hon inte kunde bli smal. Jag vet, det gick över mitt huvud också första gången jag läste det. Renee vägde 400 kilo. Att jag bara droppar en siffra betyder inte så mycket för dig som läser det här, men låt mig ge dig ett kontext. Renee vägde ungefär lika mycket som en häst.


Jag har ingen aning om vad ni ser när ni ser på Renee. Jag ser ingen människa. Jag ser en klump av fett och metervis med hud som blivit utsträckt och lindat in en stackars människa. Jag ser ett fantasifoster. När jag var liten och var på kollo berättade vi spökhistorier för varandra. Renee Williams kan vara något av monstrena vi hörde historier om. Ett monster som utvecklades från en bacill. Den kröp runt på olika kollon och åt upp små barn. Som en anakonda. Barnen absorberades av monstret som sakta blev allt större. Nu vägde monstret 400 kilo och hade ätit upp flera hundra stackars små barn. Det är det jag ser när jag ser på Renee. Jag ser Jabba the hut.

Absurditeterna avlöser varandra. Nu är mänskliga drag nästan helt försvunna. Jag undrar varför läkarna skyler Renees kropp. De kan inte vara av anständiga skäl som att hon är en kvinna och en kvinnas privata delar ska inte behövas visas. Problematiken grundar sig ur att om någon tog bort lakanet skulle jag inte kunna se att det där var en människa, inte minst en kvinna.
Nej, det kan inte vara skälet. Skyler de henne för att hon inte ska frysa? Nej. Det kan inte heller vara anledningen bakom läkarnas 'cover-up'. Hon innehåller så mycket fett att hon skulle kunna bada i flytande kväve utan känna det minsta obehag.
Min deduktion är att sjukhuset lägger ett lakan på henne av ren avsmak.

Eftersom jag är lagd som jag är lagd börjar jag direkt fundera på varför Renee var som hon var. Varför feta människor är så jävla jobbiga och vad man bör göra med allt överskottsfett när de dör.

Det huvudsakliga frustrationsmomentet är att fetton oftast är extremt 'störiga'. En bra parallell är Venom i Spiderman. Fettet i fettona förändrar deras personlighet. De börjar skratta för ingenting och får extremt gälla röster. Fettet i människorna har även en attraktionskraft som drar dem till snygga tjejer. Bakom varje mäktig man finns en kvinna och bakom varje snygg tjej finns ett fetto. Fetton agerar som vapendragare och allmäna hangarounds till snygga tjejer. Deras syfte är att 1) Hänga med tjejen så att hon ser snyggare ut. 2) Analysera killarna och ge klartecken till bruden om han är ok.

Fettonas verklighetsuppfattning glider även det iväg när fettet samlas. De börjar inhandla och ha på sig kläder de aldrig skulle tänka sig köpa under sina smala dagar. Korta kjolar, tighta tröjor och utmanande t-shirts är signalementet på ett störigt fetto. När jag började se den här tendensen trodde jag att de klädde sig på det viset för att provocera. Ett statement liksom. "Vi kan också ha på oss sånt här fast än vi är feta". Nu märker jag dock att de helt enkelt förlorat verklighetsförankringen. Tänk reverse bulimia.

För att fortsätta det här spåret, visst är det jobbigt när man är ute och går och ett fetto kommer. Man går, så ser man fettot gå på samma gata, gå med korta, snabba steg. Som en pingvin. En stor jacka, tjocka kinder, svettig och i ögonen ser man att fettot verkligen kämpar för att ta sig fram. Man når ett rödljus och stannar upp. Fettot hinner ifatt en och stannar upp. Andas högt med munnen öppen, snabba andetag.

Det finns sedan även överviktiga människor som skyller sin övervikt på andra saker.

1. "Nej nej, hehe, jag har bara en kraftig benstomme, jag är inte fet."
2. "Nej nej, hehe, jag har bara låg metabolism, jag är inte fet."
3. "Övervikt är genetiskt."

1. Ja idiot. En människa kan ha en lite kraftigare benstomme, men för att hålla det fettet du bär på skulle man behöver ett bilskelett till en Volvo. Det finns smala människor med liten benstomme och lite mulligare människor med en lite kraftigare benstomme. Du däremot, avviker bara från den mänskliga rasen.

2. Visst, du har kanske en låg metabolism, men vad sägs om att anpassa kosten istället för att dra på en big mac varje dag? Du äter ju inte, du betar fett ditt sär. Metabolism har ingenting med saken att göra.

3. Ja, det är det sant, om någon av dina föräldrar var en björn eller en val.

Sedan har vi ju fettona som tycker synd om sig själva. Det är här det patetiska når sorgliga nivåer.
"Jag är fet för att jag var lite mullig, sedan blev jag mobbad, då åt jag för att dämpa ångesten och då blev jag till slut fet."

Hur kan man argumentera mot ett påstående som saknar det minsta spår av logik?

Vad är lösningen? Låt fettona äta så mycket de vill. Konsumption är bra för ekonomin. När de dör en tidig död så förbjuder vi släkten att begrava dem och vi gör en post mortum lipo. Fettet samlar vi ihop och antingen ger bort, eller säljer till utveckligsländer. Med fettet kan afrikanerna då få energi och därav hålla sig varma och/eller laga mat.