Pt. 2
...Jag har just avslutat ekonomi lektionen och när jag går ut ser jag en ström av människor som inte kan tala ren svenska. Jag ser inget hår överhuvudtaget för att alla har slöjor på sig.
Har min ekonomilärare en magisk maskin som teleporterar alla till ett annat land? När jag går i korridoren ser jag blattar i tusental som sitter vid våra bord. De har en skäggväxt som ser ut som om de tagit steroider...eller så har de bara gått om flera klasser.
Jag ser dem sitta vid borden, med pennan i högsta hugg. Jag ser dock inget papper framför dem. Det jag är rädd för är att de ska börja klottra "Rinkeby 127" på borden. De vill att Rinkeby ska finnas i min skola. De vill inkorporera Rinkeby med oss, med mig. De är burdusa, och när de talar så talar de inte. De brölar.
Jag är rädd för att hälften av alla skåp har blivit uppknipsade där nere. Jag är rädd för att glasrutor har krossats. Jag är rädd för att de automatiska-dörröppnar knapparna vid ingångarna har smashats sönder. I Thorildplans, Farsta, Liljeholmen och Tensta gymnasium har de inte sådana knappar. Dessa blattar vet inte vad man gör med dem. Vad händer när de inte vet hur något fungerar? Destruktion.
Blattepojkarnas blickar är så hätska och aggressiva, nästan mordiska. Man skulle kunna tro att det nyss kommit på att jag tagit deras mödrar i tvåan. Så ser de ut. Lighten up lite grabbar? Ni behöver inte oroa er här. I den här stadsdelen kommer ingen knulla någons mamma och ingen kommer baxa din canada goose väst som du har på dig så stiligt mitt i förhösten. Det är lugnt. We come in peace liksom.
Sa jag att de luktat svett? De luktar svett.
Jag saknar min gamla skola på tisdagar. Jag saknar tiden då den generella IQ-nivån inte understeg ett cementblocks IQ. Jag saknar tiden då jag faktiskt kunde se någon med en framtid gå omkring i skolan.
Jag fortsätter att gå ner för trapporna, jag ser fler och fel tala modersmål. Era lektioner har inte börjat än vill jag gå och säga till dem. Jag vill springa fram till en oskyldig tjej som har slöja på sig och dra av slöjan av hennes huvud samtidigt som jag skrattar mitt allra ondaste skratt. Jag vill dra av slöjan och skrika:"Titta här pojkar! Titta! Vart tog den söta lilla slöjan vägen?!" Sedan fortsätter jag skratta samtidigt som jag skuttar iväg.
Men jag har ingen deathwish så jag struntar i det. Jag känner hur luften sugs ur mina lungor. Jag befinner mig i den nionde kretsen.
Jag ser hur de inte känner sig hemma. Likt apor som släpps ut i naturen efter 10 år i fångenskap ser dessa hemspråkare ut. De ser det rätta och är chockade.
På vägen mot tunnelbanan ser jag hur fler och fel går vägen mot skolan. Man ser direkt att det är hemspråkare. Man ser det på dem. Jag vill gå fram till en av killarna som ser ut som om han är 30 och säga med en låg viskande röst: "Ey, län, vet du vad jag vet brushan? Vet du? Det ligger en schit stor polisstachion her i närheten län, azzå, naknemo, dem e grooovt farliga. Jag säger bara, dy vet, dy är min brur. Var forshiktig, om du baxar nåt så lätt dom hittar dig". Sen fortsätter jag gå, jag kollar bakåt och ser hur han blir röd, rädd och hur han blir lite förvirrad.
Så vill jag göra.
Jag har ingenting emot invandrare - jag älskar invandrare. Jag vill inte ens att invandrare ska bli försvenskade. Jag är bara emot den sortens invandrare jag talar om i texten. Hälften av mina vänner är invandrare, jag kanske själv är en invandrare, det vet inte ni. Och jag hatar mig själv för att jag känner att jag behöver försvara det jag skriver på detta sätt.
Har min ekonomilärare en magisk maskin som teleporterar alla till ett annat land? När jag går i korridoren ser jag blattar i tusental som sitter vid våra bord. De har en skäggväxt som ser ut som om de tagit steroider...eller så har de bara gått om flera klasser.
Jag ser dem sitta vid borden, med pennan i högsta hugg. Jag ser dock inget papper framför dem. Det jag är rädd för är att de ska börja klottra "Rinkeby 127" på borden. De vill att Rinkeby ska finnas i min skola. De vill inkorporera Rinkeby med oss, med mig. De är burdusa, och när de talar så talar de inte. De brölar.
Jag är rädd för att hälften av alla skåp har blivit uppknipsade där nere. Jag är rädd för att glasrutor har krossats. Jag är rädd för att de automatiska-dörröppnar knapparna vid ingångarna har smashats sönder. I Thorildplans, Farsta, Liljeholmen och Tensta gymnasium har de inte sådana knappar. Dessa blattar vet inte vad man gör med dem. Vad händer när de inte vet hur något fungerar? Destruktion.
Blattepojkarnas blickar är så hätska och aggressiva, nästan mordiska. Man skulle kunna tro att det nyss kommit på att jag tagit deras mödrar i tvåan. Så ser de ut. Lighten up lite grabbar? Ni behöver inte oroa er här. I den här stadsdelen kommer ingen knulla någons mamma och ingen kommer baxa din canada goose väst som du har på dig så stiligt mitt i förhösten. Det är lugnt. We come in peace liksom.
Sa jag att de luktat svett? De luktar svett.
Jag saknar min gamla skola på tisdagar. Jag saknar tiden då den generella IQ-nivån inte understeg ett cementblocks IQ. Jag saknar tiden då jag faktiskt kunde se någon med en framtid gå omkring i skolan.
Jag fortsätter att gå ner för trapporna, jag ser fler och fel tala modersmål. Era lektioner har inte börjat än vill jag gå och säga till dem. Jag vill springa fram till en oskyldig tjej som har slöja på sig och dra av slöjan av hennes huvud samtidigt som jag skrattar mitt allra ondaste skratt. Jag vill dra av slöjan och skrika:"Titta här pojkar! Titta! Vart tog den söta lilla slöjan vägen?!" Sedan fortsätter jag skratta samtidigt som jag skuttar iväg.
Men jag har ingen deathwish så jag struntar i det. Jag känner hur luften sugs ur mina lungor. Jag befinner mig i den nionde kretsen.
Jag ser hur de inte känner sig hemma. Likt apor som släpps ut i naturen efter 10 år i fångenskap ser dessa hemspråkare ut. De ser det rätta och är chockade.
På vägen mot tunnelbanan ser jag hur fler och fel går vägen mot skolan. Man ser direkt att det är hemspråkare. Man ser det på dem. Jag vill gå fram till en av killarna som ser ut som om han är 30 och säga med en låg viskande röst: "Ey, län, vet du vad jag vet brushan? Vet du? Det ligger en schit stor polisstachion her i närheten län, azzå, naknemo, dem e grooovt farliga. Jag säger bara, dy vet, dy är min brur. Var forshiktig, om du baxar nåt så lätt dom hittar dig". Sen fortsätter jag gå, jag kollar bakåt och ser hur han blir röd, rädd och hur han blir lite förvirrad.
Så vill jag göra.
Jag har ingenting emot invandrare - jag älskar invandrare. Jag vill inte ens att invandrare ska bli försvenskade. Jag är bara emot den sortens invandrare jag talar om i texten. Hälften av mina vänner är invandrare, jag kanske själv är en invandrare, det vet inte ni. Och jag hatar mig själv för att jag känner att jag behöver försvara det jag skriver på detta sätt.
Kommentarer
Trackback
