Igår.

Sitter i taxin på väg hem från f12. Allt är fint. Vackert väder. Skön musik dunkar dovt i bakgrunden. Taximannen verkar sympatisk.
Han har ett vänligt ansikte med en mäktig mustasch. Han verkar inte vara en sån där som kör standardsnacket under resan.

Jag är full. Jag mår faktiskt lite illa. Och detta märker min nu designerade arab-förare.

"Moor do bra kompis?"

"Aaa, aa, jaavisst"

"Doo koomer vell inte eespy?" (jag blir alldeles varm inombords när dessa undermänniskor lägger till bokstaven E framför varje ord som börjar med S. Estockholm. Esnella. Ni vet.)

"Näeeejdå."

Jag kan nog sluta skriva nu, för att ni vet vad som kommer att hända. Jag spyr på förarens nackstöd sekunden efter.

"Uuursääkta, det där var inte meningen."

Jag ser hans blick tända till och näven knytas runt ratten. En spysalva hänger från min underläpp och jag har fått ett så kallat "lazy eye". Jag ler självklart.

Vi swooshar förbi stadshuset. Vi swooshar förbi riktigt jävla snabbt.

Araben sätter på radion. Han sätter på en arabkanal. Höjer volymen.

"Haah, hahaa, låter som om hon har en kuk i halsen" häver jag ur mig. Har ni hört en arab prata? Det låter som om dom har en kuk i halsen.

Han stannar bilen. Vi är INTE hemma. Vi befinner oss i gamla stan. Relativt nära riddarhuset. Det var inte hit jag skulle.
Det är helt folktomt. Bara taxibilar som åker omkring i alla olika riktningar. En transa går just förbi ett hörn.

"Kooom kompis"

Jag märker en minut i efterhand att dörren har öppnats och att jag vajar på trottoaren. Jag håller i mig i en 50-skylt.

"fshhshf" säger jag.

Araben går iväg 10 meter. Nu i efterhand minns jag det hela som en scen ur en västern-film. Pistoldragningen.

Maskineriet går igång och jag börjar fatta; "Duuuu, hon i frankrike, dom mörda henne, dina kompisar, asså, taxi, bilar, mörda henne, han togs fast, veent, veeent, väänta nu."

Vet ni vad han gör?

Han putar ut sin mage som är helt vansinnigt stor. Ja, han såg ju ut som en klassisk taxiförare. En hård, stor jävla mage. Som om han hade svalt Pluto liksom.

Jaja, nu springer han mot mig, med sin utåtputande mage. Min reaktionsförmåga är kvar på norrmalm och jag hinner inte fatta någonting innan jag får en 50 kilos, medelålders, tjockmage i mitt ansikte. Han sprang alltså mot mig och knuffade mig åt helvete med sin jävla mage. Jag ramlar ner. Taxin är borta.

När jag vaknar upp ser jag ett äldre tyskt par stå framför mig. Maken i förhållandet håller sin Olympus mot mig och knäpper en bild. Han ler ett sånt där Nazi-leende, vinkar lite grann och går sedan iväg med sin fru, som fnissar åt mig även hon.

Jag har alltså däckat i min egen spya.

Och därför, ska ni ungdomar, aldrig ta svarttaxi.