Letter to the editor
"Vaknade upp av att solens strålar värmde kinden genom fönstret. Helt underbart. Några timmar senare började det snöa. Då började även helvetet på jobbet. Diskutionen [sic] som gjorde mig så trött gick ut på att jag skulle övertala en deltagare om att det lönar sig att jobba heltid även om hon gör det för en skitlön medan hennes motargument var att hon tjänar mer på att sitta hemma och få socialbidrag. Jag var idioten i det hela som överhuvudtaget ansträngde mig. Ibland känner jag att man bör låta de som vill ruttna göra det och anstränga sig och jobba med de som vill förändra sin livssituation.
Hade faktiskt varit rätt kul att läsa om hur du ser på saken.."
Ja du, mycket intressant det här. Jag skulle dock behöva mer information för att skapa mig en fullständig bild av situationen. Vilken bransch är ni/skulle deltagaren då vara verksam/ma i? Det är ju stora skillnader mellan pornografi och sjuksköterske-yrket. Hur gamla är ni? Vad menar du med deltagare, jobbar du för SÄPO? Vilken etnicitet hade "deltagaren" - mätte du hjässans omkrets? Var näsan krokig?
Ja, du ser, flera faktorer spelar in. Men låt mig nu som en observant, en observateur. En game-master eller om du så vill, en konsult [samhällets parasiter] ta mig an denna både moraliskt och politiskt laddade diskussion.
Nu är det ju så att deltagaren har rätt. I och med att Sverige är en välfärdsstat så spelar det ingen roll hur blå vår regering är. I resten av världens kommer vi att alltid att ses som en enorm kibbutz. Eftersom ingen ska svälta i Sverige, eftersom alla ska vara jämlika så kan man leva ett gott liv på att sitta hemma, äta bregott och kolla på lyckochansen dagarna i ända. Vi får ett fall av moral hazard.
Vi vet alla att vi skulle kunna leva ett liv på att inte jobba - vi skulle förvisso få snacka lite skit med en kärring på ams/a-kassan men annars så skulle det vara chill.
Vi skulle veta att om jag sitter och kollar på Glamour så kommer det alltid att finnas en tönt som är sjuksköterska, med i facket och vänsterpartist som inte bara skulle tillförse mig med cash för mat utan att denne även skulle vilja jobba så att jag får sitta hemma och vara onödig.
Frågan som vi ställer oss är: "Men varför gör vi inte det då? Om det nu är så enkelt varför skiter inte alla i att jobba?"
Jo, här kommer de socioekonomiska faktorerna in i diskussionen. Jag skulle kunna droppa ekonomiska och sociologiska facktermer hejvilt men jag gör inte det. I runda slängar så handlar det om att;
Hade faktiskt varit rätt kul att läsa om hur du ser på saken.."
Ja du, mycket intressant det här. Jag skulle dock behöva mer information för att skapa mig en fullständig bild av situationen. Vilken bransch är ni/skulle deltagaren då vara verksam/ma i? Det är ju stora skillnader mellan pornografi och sjuksköterske-yrket. Hur gamla är ni? Vad menar du med deltagare, jobbar du för SÄPO? Vilken etnicitet hade "deltagaren" - mätte du hjässans omkrets? Var näsan krokig?
Ja, du ser, flera faktorer spelar in. Men låt mig nu som en observant, en observateur. En game-master eller om du så vill, en konsult [samhällets parasiter] ta mig an denna både moraliskt och politiskt laddade diskussion.
Nu är det ju så att deltagaren har rätt. I och med att Sverige är en välfärdsstat så spelar det ingen roll hur blå vår regering är. I resten av världens kommer vi att alltid att ses som en enorm kibbutz. Eftersom ingen ska svälta i Sverige, eftersom alla ska vara jämlika så kan man leva ett gott liv på att sitta hemma, äta bregott och kolla på lyckochansen dagarna i ända. Vi får ett fall av moral hazard.
Vi vet alla att vi skulle kunna leva ett liv på att inte jobba - vi skulle förvisso få snacka lite skit med en kärring på ams/a-kassan men annars så skulle det vara chill.
Vi skulle veta att om jag sitter och kollar på Glamour så kommer det alltid att finnas en tönt som är sjuksköterska, med i facket och vänsterpartist som inte bara skulle tillförse mig med cash för mat utan att denne även skulle vilja jobba så att jag får sitta hemma och vara onödig.
Frågan som vi ställer oss är: "Men varför gör vi inte det då? Om det nu är så enkelt varför skiter inte alla i att jobba?"
Jo, här kommer de socioekonomiska faktorerna in i diskussionen. Jag skulle kunna droppa ekonomiska och sociologiska facktermer hejvilt men jag gör inte det. I runda slängar så handlar det om att;
- det är jävligt tröttsamt att sitta hemma hela dagarna. Det går liksom inget bra på TV då.
- med endast soc under benen så räcker pengarna till typ en etta i rinkeby, har man inte större ambitioner än en pissig lägenhet i hooden så vet jag inte om man platsar i landets arbetsstyrka.
- man kan antingen arbeta för en skitlön och inte känna sig som en parasit och ha en chans att klättra i karriärsstegen lite grann. Typ från städare i Kista science tower till NK [fattar ni skämtet här?]. Eller så kan man leva på några tusen i resten av livet och leva i en jävla nudelspiral där semestern är lika med en kryssning till åbo.
- Man är en trasig och sorglig människa om man väljer soc-bidrag istället för jobb. Stigman som omger ordet socialbidrag är typ som att säga att man våldtar små dagispojkar på fritiden. Man gör bara inte det.
- Ett annat argument mot socialbidrag är att alla människor hatar någon annan slags människa eller grupp av människor. Typ bögar, invandrare, kvinnor, feminister, bussförare, moderater. Lever man på socialbidrag så har man vetskapen att man lever och äter endast på grund av att en person/grupp som man hatar har givit lite av sin lön till en. Hur jävla nedvärderande är inte det? Ponera att du är Janne, 29, från Gnesta, du är med i NSF och går på patetiska nassemöten där du rockar till Ultima Thule. Ni spelar dart och har en bild på Achmed, 53, städare som måltavla. Du, Janne, är arbetslös. Du går på soc. Nu kommer jag till dig och säger att en del av det du får kommer från Achmeds bror, Muhammed och hans 33 kusiners löner. Vita löner. Löner de skattat. Det är de som har betalat din äckliga Gorby's panpizza som du slukar i dig. Ja, tänk dig hur jävla misslyckad du känner dig nu.
Kommentarer
Postat av: Nicki
helt underbart. klockrent. det är precis så jag känner mig, som en ung (25 årig)tönt som VILL jobba fast jag förser inte någon med cash. men det beror på hur man ser på det hela, jag förser dem med jobb som leder till pengar. fast då blir det pengar som man har gjort sig förtjänt av och inte soc. ca 90 % av deltagarna är svenska kvinnor mellan 25 och 30 år och har missbruks/kriminell bakgrund, fast det hade nog varit roligare att jobba för SÄPO, än är det inte för sent.
Trackback
