Jag är lagom som klagar på lagom

Efter flera om och men har jag beslutat mig för att skriva det här inlägget. Jag hatar mig själv för att jag gör det - men what the hell.
Jag ska klaga på den svenska lagomheten. Den här tanken slog ner som en blixt, pang ner i min hjässa när jag satt på bussen tidigare idag.

Låt mig ge er bakgrunden:
På vägen hem till mig kan man välja mellan två bussar. Den ena bussen kommer till hållplatsen, flocken går in och den åker vidare. Den endra bussen börjar på just min hållplats och ibland kommer den till hållplatsen, stannar i 5 minuter, folk går in, den stänger efter 5 minuter och börjar rundan. De flesta människor som går på i min hållplats går även av upp till 4 hållplatser efter min. Båda bussar åker samma sträcka till sjätte stationen.

Jag går in direkt och sätter mig. En minut går och bussen står kvar. Jag sitter i bussen med massa andra patetiska människor.
Plötsligt kommer bussen som åker direkt (alltså slipp vänta 4 minuter bussen).
Jag ser hur flera av dessa patetiska människor kollar på bussen med en blick av glädjesorg. De greppar tag i sina handväskor och blicken är fokuserad på "den snabba bussen". Ingen rör på sig. "Nej nej. Man kan ju inte lämna bussen bara sådär. Nu har du ju visat kortet och det skulle bli jättekonstigt om du bara gick". De tittar längtande efter någon annan som ska stiga av så att de själva kan stiga av.

När jag ser den andra bussen stiger jag av direkt - som en reflex. Genast ser jag hur de andra blir glada, blicken lyser upp. "Yes! Nu är det okej om även jag går." Plötsligt har hälften gått av och följer efter mig.

Era idioter. Tror ni att bussföraren blir ledsen om ni går av? Tror ni ärligt talat att han VILL ha er i bussen? Tror ni att Busslink betalar bussförarna för varje passagerare som åker med minst 1 station?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0