Bound to fail
Den typen av människor jag hatar mest är dumma människor. Idioter. Människor som har låg intelligens och som inte kommer tillföra någonting till samhället.
Jag hatar den här typen av människor så mycket att ett inlägg räcker inte till för deras beskrivning. När jag skriver idiot-inlägget kommer det krävas minst 5 inlägg för att gå igenom det grundläggande hatet och mina argument som visar hur rätt jag har.
Detta kommer jag skriva om och när bloggan fått till sig några besökare.
Det jag hade tänkt att skriva om idag får bli kortare. Anti-sociala människor. Vad är poängen?
En lite frustrerande sak är när man vill föra en diskussion med någon man inte känner så bra. Kanske har man nyligen lärt känna personen, vem vet. Det kan gälla en person man inte ens VILL prata med men det oundvikliga kanske sker när man går av tåget/bussen och är på väg mot skolan eller whatever och plötsligt står man bredvid tomten (som man antingen knappt känner eller känner men inte är direkt så sugen att prata med).
Nu finns det ju oskrivna sociala regler i vårt samhälle som måste följas. Du är fast med den här personen under de kommande 5 minuterna - försök åtminstone prata med personen på ett normalt sätt. Det jobbiga kommer då in när man passar till personen ett flertal gånger och vill få fram bollen (fotbollsanalogi), men det är helt tomt hos nissen du passar till.
Personer som inte kan föra sig i sociala sammanhang är onödiga. Jag går i gymnasiet och ser dagligen rejects sitta ensamma vid matborden och personer som fumblar till när en främling hälsar. Varför sitter han ensam och varför blir hon röd när jag säger hej? Detta händer när personen i fråga är för blyg eller inte vet vad han/hon ska göra när sådana saker händer. Dessa personer är inte hållbara. Tänk er hur de här individerna kommer att misslyckas i vuxenlivet (förutsatt att de får någorlunda bra jobb och inte börjar jobbar på kundservice i a-kassan).
Vad fan ska de göra då? Vem ska rädda dem när de i det vuxna och ansvarsfulla livet hamnar i alla möjliga situationer då lite social kompetens krävs?
Idag träffade jag en person jag endast sett vid två tidigare tillfällen och var fast med henne vid just den där "skolgången" där man hamnar bredvid varandra. Resultatet var faktiskt väldigt satisfactory. Vi kunde båda föra en diskussion utan pinsamma tystnader, väder-snack och annat ointressant och krystat. Det var en lättsam stämning och vägen till skolan kändes mycket mycket kortare. Man lärde känna en ny person (lite i allafall). Det höll igång helt enkelt. Jag säger nu inte att alla måste vara super-sociala och jättepushiga (dem jävlarna tar vi i ett annat inlägg), utan jag menar att man ska kunna klara sig i ett socialt sammanhang. That's it.
Jag hatar den här typen av människor så mycket att ett inlägg räcker inte till för deras beskrivning. När jag skriver idiot-inlägget kommer det krävas minst 5 inlägg för att gå igenom det grundläggande hatet och mina argument som visar hur rätt jag har.
Detta kommer jag skriva om och när bloggan fått till sig några besökare.
Det jag hade tänkt att skriva om idag får bli kortare. Anti-sociala människor. Vad är poängen?
En lite frustrerande sak är när man vill föra en diskussion med någon man inte känner så bra. Kanske har man nyligen lärt känna personen, vem vet. Det kan gälla en person man inte ens VILL prata med men det oundvikliga kanske sker när man går av tåget/bussen och är på väg mot skolan eller whatever och plötsligt står man bredvid tomten (som man antingen knappt känner eller känner men inte är direkt så sugen att prata med).
Nu finns det ju oskrivna sociala regler i vårt samhälle som måste följas. Du är fast med den här personen under de kommande 5 minuterna - försök åtminstone prata med personen på ett normalt sätt. Det jobbiga kommer då in när man passar till personen ett flertal gånger och vill få fram bollen (fotbollsanalogi), men det är helt tomt hos nissen du passar till.
Personer som inte kan föra sig i sociala sammanhang är onödiga. Jag går i gymnasiet och ser dagligen rejects sitta ensamma vid matborden och personer som fumblar till när en främling hälsar. Varför sitter han ensam och varför blir hon röd när jag säger hej? Detta händer när personen i fråga är för blyg eller inte vet vad han/hon ska göra när sådana saker händer. Dessa personer är inte hållbara. Tänk er hur de här individerna kommer att misslyckas i vuxenlivet (förutsatt att de får någorlunda bra jobb och inte börjar jobbar på kundservice i a-kassan).
Vad fan ska de göra då? Vem ska rädda dem när de i det vuxna och ansvarsfulla livet hamnar i alla möjliga situationer då lite social kompetens krävs?
Idag träffade jag en person jag endast sett vid två tidigare tillfällen och var fast med henne vid just den där "skolgången" där man hamnar bredvid varandra. Resultatet var faktiskt väldigt satisfactory. Vi kunde båda föra en diskussion utan pinsamma tystnader, väder-snack och annat ointressant och krystat. Det var en lättsam stämning och vägen till skolan kändes mycket mycket kortare. Man lärde känna en ny person (lite i allafall). Det höll igång helt enkelt. Jag säger nu inte att alla måste vara super-sociala och jättepushiga (dem jävlarna tar vi i ett annat inlägg), utan jag menar att man ska kunna klara sig i ett socialt sammanhang. That's it.
Kommentarer
Trackback
