Jag hamnar mitt i en scen.
Det är en varietéshow i Disneys värld. Vi får se fem abnormt överviktiga grisliknande varelser på scen. De hoppar upp, mumlar utan någon mening. De har galna ko-sjukan (det enda rimliga) och feta smil. De skuttar runt i sidled och fettet runt deras magar svämmar ut ur de tighta T-tröjorna de så smaklöst bär på. Jag får inte glömma att berätta att grisarnas hudfärg är svart. Hintar Disney någonting?

Publiken, bestående av diverse bisarrt ritade figurer, är helt galen. De skriker och hurrar på monstrena.

[Avbryt: Jag ber er att under läsandets gång inte glömma att det här är ett s.k barnprogram. Efter research har jag fått reda på att det jag diskuterar sändes någon gång mellan 1927-1932. ]

Efter ett tag hoppar protagonisten, en nerknarkad Musse-pigg upp på scen. Det är uppenbart att Mickey hade på grund av den artistiska stressen tagit lite speed före showen. Likt en duracell-kanin. Utan någon som helst organisering eller scenanvisning hoppar Musse runt på scen. Han framför absolut ingenting och publiken som nu, uppenbarligen är fast i en trans klappar vilt.
Det är även här jag märker Musses transformering genom åren. I avsnittet som här diskuteras lider Musse av svag anorexi. Jag misstänker att det är på grund av knarket. Dagens Musse pigg är lite mer BMI-vänlig, kanske för att reflektera amerikanarnas allmäna vikttillstånd. Jag vet inte. Men bilderna här nedanför är ett försök till en illustration på förändringen.



Musse, 1920-talet. Observera benen.
Notera att cheap monday jeans inte existerade då



Musse, idag, lite halvmullig

Snart bryter helvetet loss, och efter Musses icke-framträdande spårar alla. "Neger-hönsen" flyger upp på scenen. Svarta höns med dukar runt huvudet. Ni vet, när man kollar på Discovery och ser afrikanskor tvätta vid någon flod och har tygsaker på huvudet med en knut därfram. Dessa höns är uppenbarligen från the "Dirty south" som dagens crunk-rappare skulle säga. De kan inte tala ren engelska och varje ord avslutas med ett '. Typ "y'all". Vissa skulle säga att det är rent av obehagligt att se på det här. Jag fascineras däremot. Glöm inte att detta är ett barnprogram.

En fet ko hoppar nu upp på scen. Hon har en vit klänning. Hoppar upp och ned som någon ur den kvinnliga delen ur tv-programmet "Tjockholmens" deltagarensemble på avslutningsfest. Den feta kossan är kåt på en liten sköldpadda. Kontrasterna är ytterst rika. Hon söker efter sköldpaddan som försöker fly. Hon våldför sig på honom och sätter sig på den stackars sköldpaddan. Det intressanta här är att hon grymtar till med ett mörkt "muu" efter att hon satt sig.
Den observante undrar förstås vad som pågår där nere. Scenen följs av att hon ställer sig upp och fortsätter att dansa till det mörkhyade jazzbandet bestående av gamar. Kan det bli ännu mer uppenbart?

Ridå.

Efterfest nu. Alla dansar i någon fint belyst lokal. Musses flickvän (vad hette hon nu igen?) hoppar på pianot och börjar köra. Det här är den bästa scenen. Hon spelar och av någon anledning trotsar hon tyngdlagen och flyger upp i luften då och då. Hon är på fest. Hon måste ju klä sig sexigt (läs: ha en kort kjol på sig).